Nya ansikten på Härbärget

1 april 2011

Arati Tamrakar är 24 år och kommer från östra Nepal. För att komma till Kathamndu har hon rest med buss i två dagar och en natt. Hon kommer från en liten by där hon bodde med sin man, sin mor och bror. Mor och dotter har en liten butik tillsammans i byn som de livnär sig på. Arati har 3 äldre bröder som tyvärr inte har någon som helst kontakt med henne och hon har ingen aning var de befinner sig. I övrigt finns det inga fler släktingar i familjen.

Sedan flera år tillbaka har Arati plågats av kräkningar, andfåddhet och trötthet. Hon gifte sig och hennes fysiska tillstånd förvärrades successivt. Arati uppsökte läkare och de fann att hon hade allvarliga fel på sina hjärtklaffar. Priset för att få vård är väldigt hög och familjen hade ingen möjlighet att betala för en operation. Aratis man lämnade henne hjärtsjuk och höggravid. Hennes tillstånd förvärrades under graviditeten och hon var mycket trött och andfådd hela tiden. När det var dags för förlossning trodde läkarna inte att de kunde rädda mer än en av dem, antingen modern eller barnet. Mot alla odds överlevde båda.

Nu är Aratis dotter Amitra 16 månader gammal och Aratis tillstånd förvärrades till den grad att det tillslut krävdes en operation för att rädda hennes liv. Eftersom den lilla familjen inte hade någon som helst ekonomisk möjlighet att betala för operationen lyckades man tillslut få hjälp av regeringen, sjukhuset, en generös privatperson samt en Nepalesisk välgörenhetsorganisation. Tillsammans stod de för allt som behövdes för att byta ut och rekonstruera Aratis hjärtklaffar. Efter operationen kontaktade sjukhuset BAS med fråga om hjälp för att ta hand om Arati under hennes tillfrisknande. Hon bor nu tillsammans med sin dotter på härbärget och tas om hand så länge som det behövs.

I dag tycker Arati att hon mår bättre än före operationen men har fortfarande ont i bröstet och svårigheter att andas. Vi hoppas att hon med tiden kommer slippa sina smärtor och hälsoproblem. Hon kommer däremot att få äta blodförtunnande mediciner livet ut för att förhindra blodproppar i de nya konstgjorda klaffarna.

Nani Maya Tamang är idag 24 år. Hennes far dog när hon var ett år och hennes mamma när hon precis fyllt 6 år. Nani Maya är yngst och har två äldre systrar och en bror. Syskonen klarade inte av att ta hand om Nani Maya och som 8-åring skickades hon iväg för att arbeta som hembiträde hos en annan familj. Hon stannade där i 10 år, varefter familjen inte längre ville behålla henne. En annan familj tog då in henne som hembiträde i ytterligare fem år. Nani Maya fick mer och mer problem med kräkningar och smärtor sina ben. Husbonden ville inte längre behålla henne på grund av hennes hälsa och hon levde istället tillsammans med sina vänner i några månader.

I samma veva uppsökte hon läkare och fick diagnosen diabetes och blev ordinerad att ta insulin. Nani Maya flyttade då hem till sin ena syster. Hennes magplågor fortsatte och hon var tvungen att besöka läkaren igen. Dagen innan läkarbesöket var hon så svag att hon föll på toaletten och bröt lårbenet. I tio dagar låg hon till sängs i svåra smärtor utan att få någon hjälp av sin syster.

En kvinna som bodde i närheten arbetade på Basbaharasjukhuset. Hon tog kontakt med en kvinnlig utländsk läkare som arbetade på sjukhuset och tillsammans försökte de få Nani Maya till gratis vård. Sjukhusen var inte intresserade att hjälpa så länge hon inte hade någon, sk care taker, dvs familj eller vän som kunde ta hand om henne på sjukhuset. Tillslut hittades ett sjukhus som var villigt att hjälpa till men eftersom hon inte fick vård med en gång, då hon brutit lårbenet, tog rehabiliteringen betydligt längre tid. Efter fyra månder kunde hon gå igen och det visade sig även att hon haft TBC i magen.

En kvinna som arbetade på sjukhuset där Nani Maya låg, tyckte så synd om henne och började besöka henne och ge henne lite hjälp och stöd. Sjukhuset trodde då att hon var en släkting och ville kräva kvinnan på sjukvårdskostnaderna. Kvinnan bad sin vännina om hjälp, vars dotter befann sig som volontär på BAS. På så vis kom Nani Maya i kontakt med Rita och BAS och nu har hon varit på härbärget i snart en månad. Hur hennes framtid ser ut vet ingen i nuläget men nu har hon en trygg plats att tillfriskna på där hon blir väl omhändertagen.