BAS-skräddaren Krishna

Krishna har varit på härbärget i ett års tid, vi har tidigare berättat om honom här på bloggen. Han och jag är lika gamla, på vårt 37e år, men har levt våra liv under helt skilda förhållanden och med totalt olika förutsättningar. Hans berättelse är inte unikt på något sätt – alla här på härbärget har liknande livsöden fyllda med svårigheter och tragiska upplevelser. Det BAS gör är att se till att Krishna och alla de andra får den vård de behöver, tak över huvudet, mat i magen och gemenskap och glädjestunder tillsammans här på härbärget. Som Rita beskriver det – genom att skapa förutsättningar för lycka och hälsa främjar BAS välfärd. Vi försöker finna arbete åt dem som bor här länge och ser till att barnen får gå i skola när de orkar och kan. Vi kan inte förändra världen men tillsammans kan vi förändra och förbättra i det lilla – det är stort nog!

Nu åter till Krishna och en återkoppling om hans bakgrund. Han är uppvuxen i en by i södra Nepal nära Indien. Han förlorade sin far när han var nio och sin mor när han var elva år. De dog av enkel influensa på grund av att de inte hade råd med enklaste medicin och sjukvård. Krishna och hans ett år yngre bror fick efter föräldrarnas död flytta hem till faderns bror. Här blev de dock behandlade som slavar, de fick inte gå i skolan och tvingades att jobba från morgon till kväll. Ett år stod de ut i detta ondskefulla hus innan de rymde till grannbyn. Här fann de ett hus som tog emot dem. Husbonden gjorde en överenskommelse med bröderna, om de arbetade några timmar i hushållet var dag så fick de i gengäld välja vilken typ av lön de ville ha – pengar eller utbildning. Krishna och brodern valde att studera. Krishna stannade tills han var i artonårsåldern, då fick han svåra astmabesvär och hade inte kraft nog att utföra arbetsuppgifterna i hushållet. Han tvingades att lämna både huset och skolan. Brodern hade några år innan begivit sig till Indien for att söka arbete, Krishna har inte hört något från honom sedan dess…

Krishna begav sig nu till Kathmandu för att söka vård och han hade tur och fann efter ett tag en läkare som hjälpte honom trots att han inte hade tillräckligt med pengar och inte heller hade med sig någon ”hjälpperson” . Han stannade sedan kvar i huvudstaden och fick jobb i en syfabrik. Efter ett tag startade han ett eget skrädderi. Han trivdes med livet, gifte sig och fick en dotter. Dock kom astman och lungproblemen tillbaka, han fick diagnosen tuberkulos. Han blev sämre och sämre, han kunde inte längre arbeta och allt sparkapital gick till sjukvårdskostnader. Det som han den senaste tiden hade byggt upp raserades snabbt. Familjen levde nu väldigt fattigt och för 2,5 år sedan lämnade hans fru honom och tog dottern med sig.Krishna blev av förklarliga skäl mycket deprimerad och såg ingen anledning till att leva.

Som tur vad stötte han på Rita vid sjukhuset och sedan ett år tillbaka bor Krishna vid BAS härbärge. Han kommer antagligen aldrig att bli helt frisk, han har en kraftigt sänkt lungkapacitet, men i gemenskapen på härbärget har han återigen funnit lycka och tillhörighet. Han vill verkligen hjälpa andra så som han blir hjälpt av BAS. Han är BAS egna ”hustomte”, ser till att alla har det bra och att allt fungerar på härbärget. Hans kunskaper som skräddare kommer väl till pass på härbärget och han har under den senaste månaden producerat ett sjuttiotal tygväskor som vi ska sälja i Sverige till förmån för BAS. Det är underbart att se Krishnas stolthet när han överlämnar väskorna. Trots sin sjukdom har han klättrat några pinnhål upp på basbehovstrappan.Krishna ska nu tillsammans med de andra boende på härbärget, de som är friska nog att arbeta kortare stunder och de “hjälppersoner” som är med den sjuke, bygga upp ett litet skrädderi. Startkapital på 2 000 SEK har skänkts av volontärer från Sverige och inom kort kommer skrädderiet ta form i härbärgets bottenplan. Ett par symaskiner och tyger ska köpas in. Målgruppen för försäljningen är i ett startskede personalen vid de närliggande sjukhusen som redan sedan tidigare stöttar BAS verksamhet. Tanken är att ta emot sari, byxor och skjortor som behöver lagas och ta emot beställningar på nya kläder. Krishna kommer att leda arbetet och utbilda de andra. De boende får genom skrädderiet möjlighet att lära sig ett yrke, de kan tjäna lite pengar och vara en del av verksamheten och känna sig behövda. Vi följer med spänning utvecklingen…