Livsöden i Kathmandu

Här kommer två berättelser om BAS-härbärgets nyanlända patienter.

Den första patienten är Kamal som är 49 år gammal och kommer från en liten bergsby i Rukumdistriktet i västra Nepal. För att ta sig till Kathmandu har Kamal först gått i 3 timmar till närmsta busshållsplats, varpå han har rest i 27 timmar med buss till huvudstaden. Hans familj består av honom själv, hans fru, tre söner och tre döttrar.

I 13 månader led Kamal av nattlig feber, men var symptomfri under dagen. Långsamt förvärrades detta tillstånd och han blev allt svagare och hade svårt att arbeta. Människor i hans närhet antog först att Kamal var arbetsskygg och försökte hitta ursäkter för att slippa arbeta, eftersom hans tillstånd under dagtid verkade normalt. Han besökte det lokala sjukhuset många gånger och provade olika mediciner, utan resultat. När ytterligare två månader passerat blev Kamals kropp helt svart. Han visste inte vad han skulle ta sig till men träffade av en slump en man som bodde i Kathmandu. Med hans hjälp tog Kamal med sig sin fru och reste till huvudstaden. Han blev inlagd på det stora sjukhuset, Bir hospital, och läkarna kunde efter en hel del tester konstatera att han led av Leishmanios. Detta är en parasitsjukdom som i Nepal sprids via sandmyggsbett. I Sverige är den ovanlig och återfinns främst bland hundar, men kan även spridas till människor. Det är en sjukdom som kan vara dödlig om den inte upptäcks och behandlas i tid, då den b la bryter ner immunsystemet med allvarliga sjukdomstillstånd som resultat.

Kamal fick vård på sjukhuset och blev piggare efter att b la ha fått 6 påsar blod. Nu kunde han röra sig igen och blev utskriven efter 18 dagar. Läkarna bad Kamal att återvända efter en månad för ytterligare behandling. Då familjen hade slut på pengar efter pappans dyra vård blev återbesöket uppskjutet i tre månader. När Kamal slutligen kom tillbaka till Kathmandu gick alla resterande pengar åt till de dyra medicinerna. Nu fick Kamal bo på gatan utanför sjukhuset under behandlingstiden eftersom han inte hade möjlighet att bekosta någon mer natt i sjukhussängen. Läkarna uppmärksammade Kamals svåra situation och kontaktade BAS som tog in Kamal till härbärget. Nu kommer han att stanna i 20 dagar här tillsammans med sin fru som sköter om honom. Han återhämtar sig snabbare och att få vila ut i en varm säng och äta varm mat är något Kamal är oerhört tacksam över. Kamal säger att det är tack vare detta han kommer att bli frisk igen.

Den andra patienten heter Bache och är 24 år gammal. Han bor i en by i Humladistriktet, även detta i Nepals västra del. Bache har fått vandra hela nio dagar genom landsbyggden för att ta sig till bussen som på 19 timmar kör till Kathmandu. När Bache var två år dog hans föräldrar och han växte upp hos sin farmor, hans enda levande släkting. Vid 12 års ålder blev han på nytt lämnad ensam då även farmodern insjuknade och dog. Hon hade dock lyckats få en bekant att ta hand om Bache och hos den familjen fortsatte han att bo fram till 16 års ålder. Då blev han tvingad att gifta sig men familjefaderns ena syster. Bache och hans fru levde ett lugnt liv, även om det var fattigt så räckte pengarna till att försörja dem och deras tre barn.

Sedan tre år har Bache lidit av feber och enorm trötthet. Det lokala sjukhuset har inte varit till någon hjälp och när han även fick problem med halsen som resulterade i svälj- och talsvårigheter blev han hänvisad till Teaching hospital i Kathmandu. Tyvärr hade han inte någon möjlighet att resa hela långa vägen till huvudstaden då familjens ekonomiska situation var mycket pressad. Efter några månader lyckades dock Bache låna ihop lite pengar av sina grannar och tillslut var det möjligt för honom att resa till sjukhuset. Nu har Bache fått vård under en månads tid och det har visat sig att han har Tuberkulos i luftvägarna. Efter att ha bott hos bekanta den första veckan, har Banche tillbringat sina dagar och nätter under bar himmel på sjukhusområdet. Då det kostar att vara inskriven i en sjukhussäng, har detta varit Baches enda alternativ. När hans läkare upptäckte Baches svåra situation tog de kontakt med BAS och nu bor Bache hos oss och kommer att stanna så länge det behövs, under sin behandlingstid.