Några av de senaste livsödena på BAS i Kathmandu

Shanti är en 12 årig flicka som hittade till BAS tack vare en journalist som tidigare skrivit artiklar om organisationens adoption av de CP-skadade barnen, som nu bor på härbärget.

Shanti blev påkörd av en motorcyklist en sen kväll i Kathmandu och eftersom flickan var helt ensam tog föraren henne till sjukhuset. Lyckligtvis skadades hon inte allvarligt i krocken men det visade sig ganska snart att flickan led av en allvarlig form av autism. Efter en hjärnröntgen visade det sig även att Shantis hjärna är gravt underutvecklad. Polismyndigheten sökte efter flickans identitet och familj, men utan resultat. Av en slump kom journalisten i kontakt med polisen och tipsade då om BAS. Rita ombads komma till flickans räddning då inget barnhem ville ta emot Shanti på grund av hennes handikapp. Shanti lider också av ett stort självskadebeteende och hon behöver bära en hjälm stora delar av dygnet då hon slår huvudet hårt mot väggar och golv. Hon river, klöser och biter även sig själv på kroppen. Därför finns det någon vid hennes sida hela tiden och hon medicineras en del. BAS har även ordnat så att flickan kommer till en koreansk organisation under dagtid för att stimuleras med hjälp av olika sjukgymnastiska övningar. Detta har lidrat Shantis självskadebeteenden och visat sig ge andra positiva resultat på hennes mående.

Saroj Badi är en 4 år gammal pojke från Rukumdistriktet i Nepal. Hans familj tillhör en kast vars motsvarighet i Indien kallas för kastlös. Dvs de är de lägst ställda i samhället och får inte äga vare sig mark eller hus. För att försörja sig brukar människorna inom denna kast anlitas inom sexindustrin.

Saroj har två bröder som är 8 och 12 år och alla tre har nu drabbats av samma sjukdom. Fram till 4- års ålder utvecklades pojkarna normalt, men sedan de blivit 4 år har de i snabb takt förlorat talförmågan och blivt förlamade från midjan och ner. På grund av denna ovanliga åkomma gjordes ett reportage om familjen i en TV-kanal i Nepal. Detta bidrog till att familjen hittade en vänlig sopnsor som hjälpte Saroj till vård i Kathmandu. Saroj har dessutom fått all vård på Teaching Hospital gratis och familjens sponsor står för all medicin. Prover har skickats till Indien för att försöka avgöra vad Saroj lider av och under tiden får han behandling på sjukhuset. Den har hittills fungerat så väl att pojkens två äldre bröder också bjudits in för behandling. Man hoppas kunna lösa gåtan till varför all tre drabbats av detta sjukdomstillstånd och i förlängningen bota dem. Tillsvidare bor familjen på BAS härbärge och kommer så göra tills behandlingen är avslutad.

Vi har även haft Phulma devi Mukhia boende hos oss på härbärget i Kathmandu. Phulma bor i en avlägsen och fattig del i östra Nepal kallad Rauthat. Hon är 40 år och mamma till 4 söner. Familjen livnär sig på diverse arbete hos de lokala bönderna och har en liten stuga som de alla bor tillsammans i. En dag slog Phulmas yngste son, av misstag, henne med en sten på benet. Stenen tog så illa att det lokala lilla sjukhuset skickade kvinnan vidare till Kathmandu. Hela familjens besparingar gick åt till resan till huvudstaden och mötet med doktorn på Teaching Hospital. Det visade sig att Phulma behövde en opreration omgående för att kunna behålla benet och då familjen inte hade några pengar blev BAS kontaktad. Phulma fick operationen gratis av sjukhuset tillslut, efter Ritas påtryckningar, och efteråt fick hon vila ut på härbärget. Så snart hon var på benen igen återvände hon hem till sin familj.