Besök på akuten med Sumit
Egentligen tänkte vi skriva lite om någon av de ”vanliga” personerna som bor på BAS nu, men de senaste dagarnas dramatik har fått oss att ändra planerna. Sumit har nämligen blivit sjuk och inlagd på Kanti children’s hospital. Vem är då Sumit? Sumit sticker ut lite grann från de andra fyra personerna med CP som bor på BAS. Han är pojken med det väldigt stora huvudet, kanske har ni sett honom på en bild någonstans på hemsidan. Orsaken bakom Sumits stora huvud är att han utöver CP även har obehandlad hydrocephalus. Detta innebär att vätska ansamlas i hjärnans hålrum, och trycket får skallen att expandera.
Sumits bakgrund är ganska lik historien bakom de övriga barnen med CP. Han togs in av sina föräldrar till Kanti children’s hospital i Kathmandu när han var fyra år. Efter en månad fick han sin diagnos. Eftersom det då inte fanns någon möjlighet att göra något åt det så övergav föräldrarna honom på sjukhuset. Antagligen kände de inte att de kunde ta hand om honom och att han skulle få det bättre på sjukhuset. Han kom till BAS för ungefär två och ett halvt år sedan efter att ha bott på sjukhuset i fyra år.
Under några dagar har Sumit varit hängig och hostat lite ibland. Härom dagen började han hosta mycket mer, och skrek mycket. Tillsammans med andra på BAS bar vi honom då den korta biten till Kanti-sjukhusets akutmottagning. Efter ett tag fick vi ta med honom runt till röntgenavdelningen och till ett annat ställe för blodprov. Sedan fick han spendera natten på akutmottagningen tillsammans med personer från BAS och vi gick hem och sov. Dagen efter hälsade vi på honom, och vi har nu fått veta att han verkar må lite bättre. Tyvärr visade det sig att han har fått lunginflammation, så han kommer att behöva ligga inlagd några dagar på sjukhuset för behandling. På bilden nedan har han fått medicin för att underlätta andningen, så att han till slut kunde få en stunds sömn.
Sumit har en kropp som är mycket stel, vilket tillsammans med det stora huvudet gör att han inte kan röra sig så mycket. Hans enda sätt att kommunicera med omvärlden är därför ansiktet. Även om han inte har något talat språk så kan man till exempel tydligt se på munnen vad han tycker. Om han inte gillar maten snörper han ihop munnen stenhårt till ett litet streck. Sumit har också en väldigt intensiv blick, ofta med fullständigt vidöppna ögon. Vanligtvis irrar han runt med blicken ganska mycket, men när han plötsligt möter ens blick och håller kvar den får man nästan gåshud. Han skriker även en del ibland, och vi tror att det kan bero på att han har ont någonstans. Som ni hör har Sumit redan från början många utmaningar att tampas med, och det känns väldigt tufft att han nu även åkt på en allvarlig lunginflammation.
Krya på dig Sumit!
/Gunnar och Lina