Ram är på väg tillbaka

Ram Bahadur Mukhia är en 56-årig man från Janakpur-området i östra Nepal. De senaste åtta åren har han bott och arbetat i Katmandu för att försörja sin familj. Hans fru och tre barn är kvar i hembyn.

När han en dag blev sjuk köpte han medicin från ett apotek utan att först ha sökt läkarhjälp. Han blev bara sämre och efter fyra dagar var han så illa däran att hans hyresvärd såg till att han kom till Bir-sjukhuset, med poliseskort.

För att få vård på ett sjukhus på Nepal måste man ha någon som går i god för en. Mat, mediciner och hjälp med vad som i Sverige skulle vara undersköterskeuppgifter ingår inte i sjukhusets service. Sjukhuset måste också ha en person som kan ta hand om kroppen ifall patienten skulle dö. Ram hade ingen sådan kontakt och kunde därför inte läggas in. Han tillbringade tre dagar på akutmottagningens golv tills en man som liksom Ram arbetade som gatuförsäljare såg honom och tog på sig att vara hans garanti gentemot sjukhuset.

Efter att ha tagit hand om Ram i 15 dagar kunde kollegan inte ställa upp längre. Två veckor senare tog sjukhuset kontakt med BAS för Rams räkning. När organisationen mötte honom var han i mycket dåligt skick. Han fick komma till härbärget, men togs till undervisningssjukhuset när han åter fick hög feber och svår huvudvärk. Det visade sig att han hade en hjärnblödning som lett till förlamning. Han fick medicin och råd om sjukgymnastik för att träna upp sin kropp igen.

Ram har nu varit på härbärget i sex månader. Han tar sin medicin varje dag och får hjälp med rehabilitering på ett terapicenter. Det har gjort honom gott, han kan i dag gå med hjälp av en rollator.