Tillbaka igen!

Nu är vi tillbaka efter vår långhelg i Chitwan. Vi har varit med om väldigt mycket på den korta tiden. Bland annat har vi besökt Ritas familj. Där deltog vi vid Saraswoti pooja (uttalas ungefär ”Sarasuti pusa”), det vill säga firandet av Saraswoti, som är en hinduisk gudinna för läsande och skrivande. Det är en mycket viktig helgdag som firas speciellt i skolorna.

Ceremonin markerade invigningen av en verksamhet som Rita planerar att starta tillsammans med sin familj. Ritas dotter Rekha kommer att vara den som driver verksamheten. Det är en slags morgon- och kvällsaktivitet med viss undervisning. Inledningsvis kommer verksamheten att rikta in sig mot barn med låg kast. I förlängningen är förhoppningen att verksamheten ska vara attraktiv även för barn från familjer med högre kast.

Planen är att verksamheten ska leda till att barn med olika kast ska umgås mer med varandra, och att fler barn med låg kast ska gå i skolan. Det är nämligen vanligt att barn med låg kast inte går i skolan. De främsta orsakerna är låg studievana i hemmet, att barnens skolgång ses som en kostnad eftersom de inte bidrar till familjens inkomster när de är i skolan, samt att barn med låg kast helt enkelt trakasseras av andra barn.

Vi bidrog med en ganska gammal laptop som vi tagit med oss från Sverige. Även om den inte har så hög prestanda så duger den bra till att använda pedagogiska program som hjälpmedel för lärande, samt att öva praktisk datorkunskap med. Datorn blev en gåva till Saraswoti, och fick vara med vid ceremonin. För er som inte deltagit vid en hinduisk ceremoni kan vi säga att det uppenbarligen kan vara ganska kladdiga tillställningar. Vi var lite oroliga för att det färgade riset, växtdelarna eller det stänkta vattnet skulle ta sig in i datorn och förstöra elektroniken. Men det verkar ha gått bra!

Under helgen har vi även varit i Sauraha, som ligger precis intill Chitwans nationalpark. I förra inlägget skrev vi ju att det kanske skulle bli en bild av en tiger denna gång, men vi såg tyvärr ingen tiger. Däremot såg vi fyra noshörningar och hörde ytterligare en i elefantgräset. Det innebär att vi stötte på ungefär en procent av parkens 503 noshörningar, så det är ju verkligen inte dåligt det heller.

/Gunnar och Lina