Namaste Nepal!

Förra onsdagen landade jag, pirrig och förväntansfull, på flygplatsen i Kathmandu för första gången. Jag heter Nina Dahle och ska spendera en månad på BAS, ett slags studieuppehåll efter läkarstudierna. Det ineffektiva köandet för att få olika stämplar och underskrifter vid olika diskar spred den härliga insikten – äntligen framme i NEPAL! Till slut hade jag visum i passet och ryggsäcken i handen, och klev ut i en myller av vinkande neplaser. Tur att Rita och Ramesh Kharel som stod och väntade har fått ett öga för förvirrade svenska volontärer. Vilken känsla det var att äntligen få komma till BAS och klämma in mig i volontärrummet tillsammans med Sandra, Julia och Kristina – som idag flugit sin kos.

Rita Kharel är hjärtat, hjärnan och händerna bakom BAS; ett härbärge som hjälper fattiga, sjuka och utsatta människor. Rita är en brinnande eldsjäl med ett modershjärta stort nog för hela sin befolkning, och för alla oss volontärer. Rita är inte ens 40 år gammal, men att gifta sig 13 år gammal och få första barnet vid 15 kan kanske skynda på klokhet och mognad? Om Rita vaknar på natten ligger hon och funderar på hur hon ska kunna hjälpa fler av sina medmänniskor. Det är hennes första tanke om morgonen, och den sista innan hon somnar. ”I will keep fighting för human rights until my last breath”, säger hon när vi dricker te idag. Hon förklarar att hon till en början delade med sig av sin egen mat, och gick runt och sålde kryddor för att samla in pengar till fattiga och sjuka. ”I ena handen kryddor, i andra handen sjuka människor”. Rita insåg dock att hon måste skapa en organisaton som är större, och kan leva vidare när hon inte finns längre, och BAS startades. På BAS kan de allra fattigaste få bo då de söker sjukvård här i Kathmandu. De får mat, husrum, hjälp att betala mediciner och att tala för sig. Det finns några personer som bor här permanent, bland annat flera handikappade barn. Några av dem hittade Rita i ett igenbommat och mörkt rum på sjukhuset där de låg i sin avföring, ensamma i mörkret. Hon ignorerade skylten NO ENTRY, och började gå dit för att mata och pyssla om. Nu har de ett hem här på BAS, och jag vill berätta mer om dem framöver. Att BAS skapats och nyligen har fått ett eget hus är stort. Och Ritas visioner är så mycket större – det finns inga inre gränser för denna starka kvinna.

Nepal är ett otroligt vackert land som tycks fullt av fantastiska människor. Det jag hittills upplevt av nepaleser är vänlighet, tålmodighet, humor och hederlighet. I vilket annat land kan en turist gå tillbaka till en affär och uppgivet fråga om hon möjligtvis glömde ta med sig skinnväskan som hon köpte där för ca två veckor sedan – och mötas av svaret ”Oh yes, my boss told me about you! So good that you finally came back, just pick a new bag please!”. Glömt kameran i bussen, glömt ta emot växelpengarna? Inga problem, nepaleserna kommer att springa efter dig med kameran/pengarna och en vänlig förmaning.
Tålmodighet och flexibilitet är viktiga egenskaper för befolkningen. De gillar inte att planera i förväg utan håller sig till ”raw plans”, inte så konstigt eftersom mycket här är oberäkneligt. Ett av de dagliga elavbrotten (för att spara el) höll till exempel på att sätta käppar i hjulet för detta inlägget – ingen el, inget internet.

Det är val i Nepal kommande vecka, och det verkar bli riktigt rörigt. Strejk har utlysts från och med måndag och tio dagar framåt, men ingen vet exakt vad som kommer att hända eller hur länge strejken kommer att vara. Det blir totalstopp i trafiken (inte ens mopeder), möjligtvis stenkastning och våldsamheter. Kanske blir det ett par dagar – kanske tio, och invånarna råds att hålla sig inomhus under strejken. Det intressanta är att ingen verkar särskilt besvärad av ovissheten. Kan ni tänka er hur det skulle se ut i Sverige?! Men nepaleserna är vana, detta är deras vardag. För lilla mig innebär strejken att min sedan länge planerade vandring med start exakt 16 nov inte kan bli av. Plötsligt känner jag mig väldigt svensk. Jag hade ju planerat så bra, och blir besviken över att min fina plan plötsligt förstörts! Sicken tur att jag har så många nepalesiska förebilder och att ”raw plans” är till för att ändras. Min 8-dagars tur blir nu 13 dagar trekking (Langtang Gosainkunda) med start imorgon 9 nov. På detta vis missar jag strejken i Kathmandu, och nu känns den nya planen toppen. Får se hur det känns om 13 dagar, men som Rita säger så blir allt alltid bra – även när det inte blir just som man tänkt sig.

Återkommer till bloggen när jag är tillbaka. Ett nytt äventyr, i äventyret!