MC-resa i Nepal 2015
Här i Nepal fortsätter vardagen för oss, Janeth och Tobbe. Vi är nu tillbaka efter att gjort en fantastisk MC-resa runt om i landet med Ride Nepal tours, där överskottet på resan går till BAS. Det var 11 motorcyklar med på resan. Ett härligt gäng från Sverige med Manfred från Tyskland som truppledare och Ramesh/Ride Nepal tours som arrangör. Dagen innan avfärd var hela MC-gänget på besök på BAS härbärge. Det gjorde ett stort intryck hos dem alla. Vi kunde guida runt och svara på de flesta frågor efter att ha varit här ett tag och volontärarbetat.
Rita välkomnade alla till BAS med schalar och sedan bjöd familjen på en mycket uppskattad lunch uppe på takterassen. Vi började vår resa i Kathmandu efter att motorcyklarna och vi blivit välsignade av en präst och Rita. Det var en del funderingar och oro kring hur det skulle gå att möta den Nepalesiska trafikkulturen. Det gick dock bra och alla kände att det var skönt att komma ut ur storstadstrafiken.
Från Kathmandu styrde vi mot Daman för vårt första stopp. Serpentinvägar, vackra vyer och härlig körning var det vi möttes av på en gång. Vägarna var lite blöta efter morgondimman och i en kurva släppte greppet på framdäcket för Manfred som gled omkull. Farten var låg, så Yvonne som satt bak klarade sig helt utan skavanker och Manfred slog i foten men klarade sig relativt bra. Så var det dags för elva-fika. Fram med termosen och pulverkaffe. En och annan kaka åkte också ner.
Daman var det stopp som låg på högsta höjden av vår resa, 2.300 meter. Upplevelsen från hotellet var oförglömlig. Vi stannade på en liten avfart och ställde motorcyklarna där. Efter några hundra meters promenad rakt ut i djungeln några och öppnade sig fantastiska vyer.
Hotellet var väldigt fint och hade värmemadrasser som gjorde sitt till att vi inte frös under natten. Några tog ett bastubad innan middagen för att mjuka upp kroppen.
Nästa dag bar det av nerför, nerför och nerför. Det var ett otaliga kurvor och svängar med höga stup vid sidan och vackert som på vykort. Det blev många stopp den dagen för att fota, njuta och ta in detta vackra land och möta alla trevliga Nepaleser – alltid med ett leende eller Namaste till hälsning. Vår slutdestination den dagen var Chitwan. Då hade temperaturen stigit nämnvärt på låglandet. Vi bodde i nationalparken på ett mysigt bungalow hotell.
Nästa dag var fylld med äventyr, först på programmet låg elefantridning i djungeln. Vi hade väldig tur och fick se en noshörning med en unge. I nationalparken finns det bland annat tigrar, noshörningar, vilda elefanter, björnar, hjortar, vildsvin och apor.
På eftermiddagen var några som paddlade kanot, eller bara gled med strömmen utför. Det var långa urholkade trädstammar, vattenbrynet var alldeles vid relingen men vi behövde inte vara oroliga. Krokodilerna var inte ett dugg intresserade av oss dom låg bara och solade. Vi såg en och annan vacker fågel också, bland annat påfåglar.
Efter det var det dags för en vandring genom djungeln med vår guide som lärde oss hur vi skulle bete oss om vi mötte några farliga djur. Möter du en tiger, se till att hela tiden ha ögon kontakt. Kom ihåg det när du beger dig ut i djungeln.. En del
träd som växte där var över 1000 år gamla och de används bland annat för möbeltillverkning. Där kan vi tala om kärnvirke. Efter det fick vi besöka en elefantfarm som föder upp elefanter för att i framtiden låta dem leva fritt i djungeln. Alla elefanter hade blivit parade med vilda elefanter, hur det går till fick vi ingen riktig klarhet i.
På kvällen åt vi middag på en trevlig restaurang, alla har varit väldigt nöjda med den mat som vi har ätit under resan. Det är en bedrift att lyckas tillaga all den goda maten med tanke på Indiens blockad av gas och bensin.
Nästa dag bar det av mot Tansen. Första biten av vägen var mera en transportsträcka innan vi började komma upp på höjderna. Vi åkte genom många små städer med folkvimmel och vyerna var ju inte sämre här. Vi åkte bland annat utefter en väldigt vacker flod. Jag tror att en del av oss gärna hade tagit ett svalkande dopp där i för det blir bra varmt och svettigt med MC-kläder i svensk standard, men välbehövligt om olyckan skulle vara framme. Tansen var en stad på en bergssluttning och vi bodde högst upp med underbar utsikt. Barnen i byn var väldigt nyfikna och ville gärna prata med oss och se om vi hade några godsaker till dom. Pennor och skrivböcker är bra om man vill ge dem något, det kan användas i skolan.
Frukosten nästa morgon var till mångas förtjusning en hel buffé, där pricken över i var otroligt god yakost. Fortsatta färden efter den välsmakande måltiden gick mot Pohkara. Det gick nerför och runt några berg körandes på bergssidorna. Väl framme i den mysiga staden var det dags för ett tre nätters stopp.
Hotellet vi skulle bo på visade sig vara fullbelagt av ett gäng tonårspojkar som var på träningscamp för att bli Gurkha soldater i den engelska divisionen, så vi fick inkvartera oss på hotellet tvärs över gatan. Det var inga problem. Middagen var 18.00 som vanligt och vi skulle äta på det första hotellet. Det visade sig att all mat var kokt över en stor öppen eld både för oss och killgänget. Vilken bedrift! Senare ville killarna festa lite och satte på musik och började dansa. Vi blev också uppbjudna till stort jubel. Det var några av Nepaleserna och vissa av svenskarna som släppte loss. Härligt!
Nästa morgon var det dags för den kulturella dagen. Vi träffades kl. 5.00 för att ta oss med följebilen upp till Sarangkot för att förhoppningsvis se på soluppgången. Bilresan upp var ett äventyr i sig. Sista biten var väldigt brant på en grusväg som hemma snarare skulle kallas traktorväg med stenbumlingar. Men vår fantastiska chaufför klarade det galant. Väl uppe var inte vädrets makter på vår sida, men vi fick en glimt av de magiska snöbeklädda bergstopparna i Himalaya. 
Nu var alla bra hungriga och frukosten smakade fint när vi var tillbaka på hotellet. Där var också killgänget som hårdtränade, vi konstaterade att dom var starkare och segare än vad dom såg ut och de fick sig en och annan hurring om de inte hängde med. Nästa aktivitet för dagen var passande nog ett besök på Gurkha museet. Väldigt intressant att få en inblick hur den armén har varit med och kämpat i många avgörande krig runt om i världen. Vår tripp fortsatte till International Mountain Museum. Vi fick en liten inblick i några av alla dom olika bergsfolkens liv och kultur. Där fanns även en avdelning som beskrev djur och naturlivet upp i bergen. Den sista delen handlade om olika expeditioner som har tagit sig upp eller försökt att ta sig upp på bergstopparna. Allt var väldigt intressant.
Vårt sista stopp för dagen var World Peace stupa. Den står på 1100 meters höjd, bygget startade redan 1973 men efter många problem med tillstånd blev den klar 1999. Den är 35 meter hög och 105 meter i diameter. Buddha statyerna som pryder den kommer från olika länder; Japan, Sri Lanka, Thailand och Nepal. Det var en mäktig upplevelse.
På hotellet igen var det nästan genast dags att bege sig till kvällens middag på en trevlig restaurang. Det kulturella fortsatte med Nepalesisk sång och dans. Så småningom blev hela MC-gänget uppbjudna på scen att delta i dansen. Mycket skratt och ett och annat snedsteg blev det när vi försökte följa koreografin, eller så var det vi som gjorde vår egen till deras stora förtjusning.
Nästa dag var det ett gäng hurtiga som gav sig i väg för att göra en vandring på 6 timmar. Det pratades om många trappsteg upp och ner, förutom för den som var som en bergsget. Nöjda och glada återvände vandringsgänget.
Nästa dag var det dags att gränsla motorcyklarna igen till allas belåtenhet. Tre dagars upplevelser hade gjort alla sugna att få bege sig ut på vägarna igen. Dagens etapp slutade i Nuwaqot. En stad som inte hade så mycket charm och första delen vägen dit åkte vi på huvudleden mot Kathmandu och fick samsas med många bussar och lastbilar. En del av bussarna kör som riktiga ”fartdårar” men det gick bra. Sista biten upp mot bergen var mycket lugnare med fina vyer. Morgonen där på vaknade vi till vår sista dag på hojarna. Både saknad och lättnad på grund av en del ömmande ”bakre kroppsdelar” framför allt hos ”brudar bakpå”.
Sista sträckan visade sig vara helt fantastisk med många otroliga vyer, små byar och fina möten med lokalbefolkningen (samt en och annan get).
Sista etappen in till Kathmandu gick galant. Alla hade ju nu vant sig vid den Nepalesiska trafikkulturen. Med både saknad, lättnad och många upplevelser rikare körde vi in på Hotell Lions gård. På kvällens middag var det stora samtalsämnet: VÅR HELT FANTASTISKA RESA!
Blir du sugen på ett Nepalesiskt äventyr? Hör av dig till: ridenepaltours@gmail.com eller till Tobbe som kan berätta mer om resan via tobbe@tebs.se. Kom ihåg att du gör en insats för BAS då överskottet av MC-trippen går direkt till härbärget!
