BAS-volontärer berättar

Khanti och Yvonne.

”Ännu en gång får jag, Yvonne, möjlighet att resa till Nepal och härbärget BAS i Kathmandu. Denna gång med min dotter Rosanna, detta för mig underbara land och vänliga ödmjuka folk. Vi välkomnas som alltid av familjen Kahrel som gör allt för att vi ska få driva och må bra. Dagarna på härbärget ger oss mycket, perspektiv på livet.

Sudeep och Rosanna.

Nu har jag (Rosanna 23år) och min mamma (Yvonne ålder ?) kommit hem från vår vistelse i varma Kathmandu där vi fått tillbringa tid med barnen på BAS, bott hemma hos familjen Kahrel och varit på trekking i Himalaya. Resan har varit helt fantastisk och vi är mer än nöjda. Jag som aldrig varit volontär på BAS förut var extra exalterad över att få träffa Rita Kahrel som visade sig vara lika varm och omtänksam som alla hemma i Sverige berättat. Hon och hennes familj tog emot oss med öppna armar och det behövdes inte mer tid än 10 minuter förrän det kändes som att man var en del av familjen.

Salina

På översta våningen på härbärget tillbringade vi mest tid, där bodde tio barn utan sina föräldrar och fem utav dem hade funktionshinder. Att bara få ögonkontakt och ett leende från dessa barn kunde räcka för att bara vilja komma tillbaka varje dag till härbärget. Rita och hennes dotter Rekha gör verkligen en insats tillsammans med de kvinnor som jobbar på BAS för att förändra barns liv till det bättre.

Himla och Durge.

Att få möjligheten att vara volontär på BAS var enormt givande då jag inte jobbat speciellt mycket med sjuka eller handikappade barn förut. Vi fick hjälpa till att mata, borsta tänder, byta kläder och placera de funktionshindrade barnen i sittstolar. Vi försökte hitta på aktiviteter som att måla, spela kort och gå promenader med de barn som orkade. Mobilappen snapchat där man kan använda olika filter för att få ansiktet att se ut som t.ex en hunds blev väldigt populär och spred skratt bland både barn och vuxna.

På farmen med (fr vänster) Deepa, Sangita, Yvonne och Rita.

Vi fick en kväll följa med Rita till farmen där flickan Sangita bor för tillfället med sin familj. Hennes familj kom först till härbärget för att mamman behövde vård. När hon blev friskare flyttade familjen till farmen. Mamman mjölkade korna när vi kom medan hennes man gick omkring och vattnade alla de olika plantorna. Allt sker utan maskiner vilket var väldigt fascinerande för oss att se. De odlade pumpa, squash, aubergine, tomater, gurka, sallad, potatis och mycket mer. Rita var noga med att få det mesta ekologiskt odlat och använda mycket från djuren på farmen för att gödsla och vattna plantagen.

(Fr vänster) Rekha, Deepa och Durge i dekoreringstagen.

Under tiden vi var där firades festivalen Tihar och vi fick vara med och smycka BAS med vackra orangea blommor och färgpulver i olika mönster på marken. Kulturen och klimatet skiljer sig från Sveriges och det är svårt att säga vilket jag föredrar. Jag och mamma vet iallafall en sak och det är att vi ska komma tillbaka till Nepal och BAS.

Stort tack till familjen Kahrel och alla på härbärget för vår fantastiska tid i Nepal!”