Utbildning – nyckeln till framtiden?

19 juni 2011

Enligt FN så är Nepal ett av världens 25 fattigaste länder och det är 25 % av befolkningen som lever under fattigdomsgränsen, dvs 10 kr per dag. Utbildningsnivån är mycket låg, endast 27 % av befolkningen kan läsa och skriva. Det är ett land där demokratin är i sin linda, fram till 2006 var det ett kungadömme och befolkningen har ingen som helst vana att tänka och agera i termer som demokrati, jämlikhet och solidaritet. Det är kungen som har pekat med hela handen och folket har följt efter.

Verkligheten bakom statistiken möter vi var dag på härbärget. Det är precis den del av befolkningen som inräknas i dessa stastistiska värden som BAS hjälper. I stort sett alla som kommer till härbärget är analfabeter och äger oftast bara det som de står och går i. Oftast så har man fått sälja allt man äger för att kunna ta sig till Kathmandu och söka vård. Allt för många gånger har dessa fattiga och outbildade människor dragits in i allt för kostsamma behandlingar som de aldrig kan fullfölja vilket har som enda tragiska resultat att hela familjen är utfattig, de sätts på gatan och den sjuka familjemedlemmen dör. En del har tur och får kontakt med BAS och får då hjälp med att fullfölja behandlingar och de erbjuds husrum och mat tills de kan stå på egna ben igen.

Prema är en 11 årig flicka som är en av människorna bakom siffrorna jag nämnde ovan. Hennes mamma blev bortgift när hon var 13 år gammal till en man som hade det mycket fattigt. Efter ett par år föddes Prema. Den lilla familjen hade ständigt ekonomiska problem och små skulder växte till stora och tillslut såg pappan som enda utväg att söka arbetsvisum i utlandet, i Qatar. Han skickade hem pengar en gång sedan svek han familjen och hörde han inte av sig på ett par år. Då plötsligt kom han hem och betedde sig mycket illa, han misshandlade både Prema och hennes mamma. Efter ett tag försvann han igen, denna gång hade han sålt allt familjen ägde och Prema och hennes mamma tvingades bo hos några släktingar. Oturligt nog blev Premas mamma sjuk och hon behövde läkarvård. Tur i oturen så tillhörde de ändå de lyckligt lottade som fick kontakt med BAS, detta tack vare att Premas mammas syster jobbar hos BAS. Efter en tids vistelse vid BAS härbärge och behandlingar vid sjukhuset i Kathmandu så blev Premas mamma frisk igen. Men de stora skulderna till byborna finns kvar, hennes man har övergivit henne och hon ser nu som enda utväg att söka arbetsvisum i gulfländerna. Detta för att någon gång bli fri och kunna skapa sig en framtid för henne och Prema. I Nepal är det svårt att få ett jobb som ger tillräckligt med pengar för att kunna spara en slant. Den genomsnittliga lönen för en arbetare är 1000 svenska kronor per månad och det räcker endast till mat och hyra. Om mamman nu ger sig av utomlands vad ska nu hända med Prema?

Hennes högsta dröm är att få gå i skolan och få en utbildning. BAS tar sig an Prema och hon får bo på härbärget. Vi ska se till att hon får en bra utbildning med bra engelskaundervisning, eftersom det är en av nycklarna till hennes framtiden. Utbildning är nyckeln till Nepals framtid och utmaningen är att få de unga att stanna i Nepal – det är de unga som är hoppet för Nepal och den demokratiska processen som aldrig har tagit fart.

Maria Leiner