Fnitter och bus med Sangita

Även om vi kroppsarbetar en del vid det nya huset, så ägnar vi ändå huvuddelen av vår tid åt att ta hand om barnen med CP-skador som bor här. Vi har tidigare berättat lite om Sanjok, och tänkte att det kunde vara dags igen. Ett av barnen heter Sangita och hon är en härlig tjej. Om vi förstått det hela rätt så bör Sangita vara ungefär åtta eller nio år gammal nu. Sangita har bott på BAS i cirka två och ett halvt år och har precis som de andra barnen med CP tagits om hand av Rita efter att ha blivit lämnad av sina föräldrar.

Sangita är väldigt livlig och rör sig runt i sin säng genom att veva med benen. Hon vill gärna vara så nära en som möjligt och ser till att ta sig dit. Hon är även mycket bra på att greppa tag i (och gärna även kasta iväg) olika saker som finns inom räckhåll. Mobiltelefoner, fjärrkontroller och Linas hår lever alltså farligt i hennes närhet!

Mycket av Sangitas bakgrund är helt okänd. Hon hittades en dag utanför akuten till Kanti children’s hospital i Kathmandu. Hon spenderade sedan två år i ett litet rum på sjukhuset innan hon kom till BAS. Troligtvis blev hon lämnad utanför sjukhuset av sina föräldrar på grund av att de inte hade några möjligheter att ta hand om henne. Det finns inget som helst stöd för föräldrar till barn med funktionshinder i Nepal. Därför kan det vara mycket svårt att få tillvaron att gå ihop med ett sådant barn för fattiga familjer som är beroende av att föräldrarna arbetar så mycket som möjligt.

Sangita har ofta ett stort leende på sina läppar och skrattar så härligt när hon blir busad med. Vi är väldigt glada att vi fått lära känna detta energiknippe. Det är omöjligt att inte bli glad när Sangita fnittrar.

/Lina och Gunnar