Jag reser hem, rikare än för en månad sedan!

Nu sitter jag på planet, glad för att komma hem, ledsen för att åka och rak i ryggen över min tikka som Rita klistrade dit imorse.

Efter en resa infinner sig ibland en tillfredsställande känsla av att ”jaha vad kul nu har jag sett detta landet, undrar vart jag ska resa härnäst?”. Den här gången sitter och funderar på när jag kan åka tillbaka till Nepal, BAS och familjen Kharel.

Vilken trekk ska jag välja nästa gång – Everest basecamp, Manaslu eller Anapurna? Hm, kanske kombinera det med en tur till Indien, som jag gärna också vill se (även om så gott som alla turister verkar gilla Nepal bättre). Hur länge kan jag vara utan mitt morgon-masala tea och känslan av att varje dag rymmer mer intryck än någonsin? Det är skönt att få ett så tydligt perspektiv på vad som är viktigt i livet och hur bra vi har det hemma. Vad kommer hända på BAS under tiden, hur stora kommer barnen hinna bli innan jag ser dem igen? Och hur det ska gå för patienterna som bor på BAS och behandlas på onkologen?

Jag kommer att sakna människorna, hur de kallar mig ”sisteeer”, att skolflickorna flätar mitt hår på morgonen och hur alla hälsar med ett vänligt leende -”Namaste!”. Jag kommer sakna Ritas fantastiska mat – särskilt Paneer-soup! Kommer kanske inte sakna de morgonpigga tupparna utanför mitt fönster, men vem vet..

En sak jag såg fram emot var att komma hem och tvätta håret i annat än isvatten, men imorse var solpanelen för varmvatten klar! Och jag duschade varmt på härbärget, hurra! Tusen tack alla bidragsgivare!

Jag är så glad och tacksam för möjligheten att ha fått vara volontär på BAS. Det har varit en otrolig upplevelse som givit minnen och erfarenheter för resten av livet. Volontärlivet var minst sagt lyxigt, för känslan är mer att vara vän till familjen Kharel än ”vanlig volontär”. Jag hoppas som sagt att jag kan komma tillbaka snart, men denna resan är i alla fall gjord och även om inte mycket blev som jag planerat så blev det så mycket bättre.

Namaste alla BAS-vänner! Alla era bidrag gör verkligen skillnad, för stora och små som alla är fattiga, sjuka och verkligen behöver en hjälpande hand.

/Volontär Nina Dahle

Ps. Planet blev så försenat från Nepal att jag missade min transfer i Istanbul.

Sicken tur att nepaleserna lärt mig ha mer tålamod och att inte bli arg när det inte blir exakt som det var tänkt:-)