Okategoriserade – Sida 16

BAS in Sweden har haft årsmöte!

I onsdags höll BAS in Sweden årsmöte. Vi var ett tiotal personer som samlades för att ta hand om formella saker som val av ny styrelse och godkännande av årsredovisningen och för att prata om vad som hänt under året som gått och vad som kan göras framöver.

Här är årsredovisningen. BAS årsredovisning 2013_2014_slutlig

Lina Cronzell, Per Lagneby och Sara Johansson valdes om som ledamöter för ytterligare ett år. John Amaya Dymling är nyvald ledamot. Ordförande Maria Leiner valdes på två år förra året och har alltså ett år kvar på sitt mandat.

En sak som diskuterades är hur vi ska få fler att åka till Kathmandu som volontärer på BAS-härbärget. Har du idéer om vad som kan göras så är du välkommen att delta i volontärgruppen. Du behöver inte ha varit volontär själv för att vara med, och var du finns spelar ingen roll, gruppen håller kontakt främst via en Facebook-tråd. Hör av dig dig till info@basinsweden.org om du vill vara med i gruppen eller bara tipsa om något.

Protokollet från årsmötet kommer att publiceras här så fort det är justerat.

Byn skramlade till Ram Babu Thakurs operation

Ram Babu Thakur tillhör de av BAS gäster som fått hjälp relativt snabbt. Frisören, som har fru och fem barn i hembyn i södra Nepal, gick till det lokala sjukhuset när han fick problem med återkommande yrsel. En läkare från ett privat sjukhus i Kathmandu konstaterade att Ram hade ett hål i hjärtat som krävde omedelbar operation.

Ram Babu Takhur tog sig till det privata sjukhuset i huvudstaden, men väl där insåg han att han inte hade möjlighet att betala kostnaderna för operationen. Inte ens att sälja den lilla bit mark han äger hade räckt.

På universitetssjukhuset kunde han dock få vård i väntan på att hans familj samlade in pengar från hembyn för att betala för en operation. Det tog sju dagar.

Efter operationen flyttade Ram Babu Thakur till BAS härbärge för återhämtningsperioden, och för att ha nära till sjukhuset för återkontroller.

BAS-utställning rullar in på Universitetssjukhuset i Malmö…

BAS-utställningen har nu landat hos Universitetssjukhuset i Malmö och kommer under veckan att finnas till beskådan på CRC -Clinical Research Center (Jan Waldenströms gatan 35 i Malmö) Hitta hit!

Vart rullar BAS-utställningen vidare? Hör av dig om du har tips på var vi kan visa de fantastiska bilderna och texterna från BAS Nepal. Maila till info@basinsweden.org eller sms:a/ring Maria Leiner 0701561253.

Kom till BAS årsmöte den 15 oktober!

Den 15 oktober håller vi årsmöte i Malmö. Mötet startar klockan 18.00. Antalet anmälda avgör var vi ska vara, så de som anmäler sig får mer information om det när mötet närmar sig. Vi behöver din anmälan senast den 7 oktober. Skicka din anmälan till info@basinsweden.org.

Dhan Bahadur Rai förlorade ena benet

Dhan Bahadur Rai kom till BAS härbärge efter att ha fått sitt ena ben amputerat. Den 64-årige fembarnspappan hade haft ont en längre tid, men inte sökt läkarvård förrän det var för sent för att rädda hela benet. Efter operationen stannade han på sjukhuset i en och en halv månad. Nu bor han på härbärget så länge han får efterbehandling på universitetssjukhuset. Sedan återvänder han till hemstaden Birtamod i östra Nepal.

Rapport från översvämningarnas Nepal

Raj Kharel, son till Rita och Ramesh, har skrivit om läget i Nepal efter översvämningarna. Rapporten är ett par veckor gammal, men konsekvenserna av årets förödande monsunregn är långvariga.

”Under sitt två dagar långa officiella besök gav den indiske premiärministerns ett tal till parlamentet. Hans ord om Nepals rikedomar – floder för vattenkraft, örter för världen och natur och kultur för turister, och hur vi borde föresätta oss att verka för positiva förändringar genom dessa tillgångar uppskattades mycket. Det var en glädjefull upplevelse att lyssna till hans tal och en våg av lycka spreds över landet.

Samma natur som vi hoppas ska föra vårt land mot utveckling orsakar små och stora katastrofer nästan varje år. Naturens lugna ansikte är lika vackert som dess aggressiva ansikte är hjärtekrossande. Inte heller detta år besparade oss från naturens farliga ansikte och vi fick än en gång översvämningar.

De ihållande och kraftiga regnen ryckte med sig mänga liv. Tidningarna är fulla av rapporter om döda och saknade i översvämningarna. Och det gör ont i hjärtat att läsa berättelserna från de som räddades efter timmar av kamp. Det finns många historier som den om mannen som förlorat hela sin familj på åtta personer och som efter tre dagar fortfarande letar efter dem,.

De som överlevt kämpar för att få tillbaka ett normalt liv. Floderna är fulla av döda kroppar från människor, boskap och hundar. Människorna har inget annat val än att använda samma floder för dricksvatten. Då uppstår problem med dysenteri, diarre och andra vattenburna sjukdomar och folk förlorar sina liv på grund av det.

Det är mycket smärtsamt att se människor lida, och än en gång är hela landet fast beslutet att hjälpa denna förbannade del av naturen.”

Raj Kharel

Monsunregnen fyller BAS till bredden

Ni har kanske läst om de kraftiga monsunregnen som orsakat stor förödelse i Nepal och Indien i år. Människor har skadats och förlorat sina hem. Det får effekter även på BAS verksamhet i Katmandu. Härbärget är fullt just nu, berättar Rita Kharel. Det är i sådana här lägen som volontärer kan göra extra stor nytta. Att avlasta den fasta personalen med de enkla men grundläggande sysslor som får verksamheten att flyta lite smidigare gör livet enklare på ett överfullt härbärge.

Förhoppningsvis är de värsta effekterna av monsunregnen över för i år, men som volontär kan du alltid göra skillnad. Är du intresserad, kontakta oss så får du mer information om att vara volontär på BAS härbärge i Kathmandu.

Leukemisjuke Kul bor på BAS under behandlingen

Åttaårige Kul Bahadur Adhikari var på väg till skolan för den tredje dagen av examensprov när han berättade för sin syster att han mådde så dåligt att han inte trodde att kan kunde ta sig till skolan. Hans syster bar honom då till skolan, och hem igen vid skoldagens slut.

Kul hade haft låg feber ofta på sistone, men symtomen lindrades med febernedsättande medicin. Det var först den där dagen mitt i examensperioden som det blev tydligt att något var allvarligt fel. Han togs till det regionala sjukhuset i Gorkha i norra Nepal. Läkarna där konstaterade att symtomen överensstämde med leukemi, och remitterade honom till Kantisjukhuset i Kathmandu.

I Kathmandu bekräftades leukemi-diagnosen och Kul var inlagd i 19 dagar. Efter det skrevs han ut, men för att säkra hans hälsa var han tvungen att stanna i Kathmandu för eftervård. Föräldrarna är fattiga, de har ett litet jordbruk och tar jobb som grovarbetare när det går. Några pengar för att betala för uppehälle i storstaden Kathmandu finns inte. När Kuls föräldrar beskrev sin ekonomiska situation hänvisade läkaren dem till BAS härbärge, där Kul får stanna så länge han behöver behandling.

Från gatan till BAS

Raj Gurungs berättelse visar de sorgligaste sidorna av Nepal. Den totala frånvaron av skyddsnät, kvinnornas utsatta situation, fattigdomen och okunskapen som tvingar desperata människor till grymma handlingar.

Fram till 30 års ålder levde Raj Gurung, i dag 48 år gammal, i södra Nepal med sin styvmor, hustru och två barn. Då kidnappades hans fru och såldes till människohandlare. Raj Gurung drabbades av en depression och lämnade hemmet för Kathmandu. Där tog han vilka småjobb han kunde hitta, jobb han inte kunde hålla fast vid när hans drickande blev allt värre. Han hamnade på gatan och började tigga.

Alkoholen och det hårda livet på gatan slet ut Rajs kropp. Han blev så sjuk att hans bekanta från gatan tog honom till det närmaste sjukhuset där han togs in och omedelbart fick saltlösning på dropp. Men när det visade sig att varken han eller de som tagit honom till sjukhuset hade råd att betala för medicin och behandling visade sjukhuset lite intresse för Rajs tillstånd. Då tog Rajs bekanta honom från sjukhuset, med nålen från droppet fortfarande i armen. De köpte saltlösning i en butik och började själva byta påsarna när det var dags.

Med den utmärglade Raj, utan kläder och med dropp på gatan, fick tiggarna mer pengar än tidigare. Men pengarna gick inte till någon behandling, bara till mer alkohol som försämrade Rajs tillstånd än mer. Hans vänner visste dessutom inte hur droppet skulle hanteras för att vara säkert, och en dag började blod flöda in i saltlösningspåsen. En okänd man som råkade passera förbi och såg hur illa det var ställt tog Raj till Bir-sjukhuset men där ville de inte ta emot honom då det inte fanns någon som kunde gå i god för honom. Den främmande mannen tog honom då till universitetssjukhuset och gick själv i god för att Rajs sjukhusvistelse skulle betalas.

Mannen köpte medicin åt Raj och såg till att några av hans bekanta från gatan kom till sjukhuset. Men snart var Raj övergiven. Då kontaktade sjukhuset BAS med frågan om organisationen kunde tänka sig att ta hand om en man med svåra leverskador och i akut behov av vård. När BAS personal kom till sjukhuset var Raj medvetslös och andades så svagt att det knappt märktes.

Raj Gurung stannade på sjukhuset i 15 dagar för behandling. Sedan kom han till BAS där han efter två veckor har gått upp i vikt, kan ta några steg på egen hand och berätta sin historia. Läkarna på universitetssjukhuset säger att Raj Gurung kan bli frisk om han får medicin och äter ordentligt. Men det kommer att ta tid.

Hon levde som slav – nu har hennes hjärtfel opererats

Sinni Devi Chaudhary har levt ett hårt liv, med ett trasigt hjärta. Hon började arbeta som femåring, i en annan familjs hem. Det kallas ”kamlari”, eller ”kamaiya”, att familjer genom skuldsättning med ockerräntor binds att arbeta för en annan familj, hela livet, ibland i generationer.

Sinni fick inte betalt, bara mat och husrum. När hon var 51 år gammal beslutade äntligen den nepalesiska regeringen att förbjuda denna form av slaveri. Den beordrade att alla människor som hölls i kamlari skulle befrias och deras skulder avskrivas. Sinni fick en bit mark som kompensation och där lever hon med sin man. De har fyra barn i livet, en dotter och tre söner. En äldre dotter dog av hjärtfel.

Hur allvarliga Sinni Devi Chaudharys egna hjärtproblem var uppmärksammades när en grupp läkare från Kathmandu höll ett hjärthälsoläger i grannskapet. Sinni avböjde först den omedelbara operation som läkarna sa var nödvändig, hon hade inte råd. Familjen var väl medvetna om vad avancerad sjukvård kostade efter den äldsta dotterns död. Men när läkarna lovade att se till att operationen utfördes till minimipris och att hon skulle ha någonstans att bo under den känsliga tiden efter operationen följde Sinni med till Kathmandu. Operationen var framgångsrik och Sinni bodde på BAS härbärge i en månad efteråt för att kunna gå på kontroller på sjukhuset. I dag är hon tillbaka hemma i Kailali.

Trots att det gått 14 år sedan Nepal förbjöd alla typer av modernt slaveri är fenomenet inte utrotat. I sin moderna form säljer fattiga familjer sina döttrar i tron att de ska få gå i skolan och få ett bättre liv. De som liksom Sinni blev fria har inte alltid haft lätt att hitta andra sätt att överleva, utan utbildning och ofta utan mark. Du kan läsa mer om det här.