Tuffa dagar på härbärget

Medan Sverige kämpar med torkan är det översvämningar i Nepal. Rita Kharel berättar om läget i landet, på härbärget och på farmen.

På härbärgets terrass växer bland annat bittergurka.

Det blev en bra tomatskörd på farmen i juli.

”Vi har haft väldigt regniga dagar. Bhaktapur har haft en allvarlig översvämning och många fick räddas. Så det är väldigt vått och fuktigt och inte trevligt. Farmen ser dock väldigt grön och trevlig ut. Det växer mycket majs och tomater just nu. Till och med den lilla terrassen på härbärget ser väldigt fin ut, med en del grönsaker, inte minst bittergurka.

Vi har haft en månad av blandade upplevelser på härbärget. En kvinna från England var här som volontär i en vecka. Hennes son arbetar på Kanti-sjukhuset och hon fick höra talas om oss där. Hon ville ägna sin tid åt barnen och de fick en lekfull period med alla möjliga aktiviteter. Speciellt Babu tyckte om att komma ut på en kort promenad.

Durge och Suku äter glass.

En volontär kunde ta ut Babu på en uppskattad promenad.

Annars har de två senaste månaderna varit ganska tuffa för barnen, nästan alla har varit dåliga i magen. Sangita fick ett kraftigt epileptiskt anfall och Kanti hade urinvägsproblem och ville inte äta. Durge har haft två långa sjukhusvistelser men är utskriven nu. Han måste ha syre dygnet runt. Kali har fått tillbringa mycket tid på sjukhuset så Huma har haft mycket att göra med att ta hand om allt.

När vi fick dåligt med vatten trodde vi först att det var motorn i pumpen som krånglade, men det visade sig vara vattennivån som sjunkit. Så vi sänkte maskinerier längre ner och nu funkar det bra.”

Du kan hjälpa BAS hjälpa fler.Det finns flera sätt att skänka pengar.

BAS Swish 123 562 72 45

BAS Bankgiro 434-9866

BAS Handelsbanken Kontonummer: 6757-754400522

Du kan också bli månadsgivare och skänka mer långsiktig trygghet åt BAS Nepal. Läs hur du blir det här.

Intresserad av att bidra med din tid och kompetens? Läs mer om att vara volontär här.

Renoveringstider på härbärget

Vi har fått en ny rapport från BAS Nepal!

Volontären Paola med ett av barnen som bor permanent på BAS härbärge.

”Vi har haft en fin tid på härbärget med den svenska volontären Paola. Hon var på härbärget i en månad, och jobbade främst med att ta hand om de funktionshindrade barnen. Med att mata, borsta, stretcha, leka och mycket mer. Vi är mycket tacksamma för hennes hjälpande händer och tror att det har varit en lärorik erfarenhet för oss alla.

Bakgården säkras för nyfikna hundar och kycklingar.

Just nu pågår det mycket lagande och byggande på härbärget. Vi underhåller och uppgraderar så att allt ska fungera. Gamla sängar och madrasser har lagats, ett staket har byggts för att skydda bakgården från kycklingar och hundar och räcken har byggts för sjukgymnastiska övningar,

Volontärarbetet är omväxlande.

Vi ska också odla mer grönsaker på terrassen. Vi har byggt en ram för dem, och Paola hjälpte till med att måla. Det började regna men vi hann klart i tid.

Intresserad av att vara volontär på BAS? Läs mer om vad det innebär här.

Du kan också hjälpa BAS hjälpa på distans. Det finns flera sätt att ge på.

BAS Swish 123 562 72 45
BAS Bankgiro 434-9866
BAS Handelsbanken Kontonummer: 6757-754400522

Du kan också bli månadsgivare och skänka mer långsiktig trygghet åt BAS Nepal. Läs hur du blir det här.

Kärt återseende på härbärget

Det är vid det här laget många svenskar som varit på BAS härbärge som volontärer, eller som mer kortvariga besökare. Och flera har återvänt, för den effekten har BAS, och Nepal. Man vill tillbaka. Nyligen fick härbärget ett sådant återbesök. Rita Kharel skriver så här om det.

”Det känns som om det finns så mycket att berätta om och så mycket att visa sedan sist när någon återvänder efter en tid. Daniela var volontär hos BAS för nästan fyra år sedan. Nu är hon tillbaka i Nepal för en del av sina studier och det är fantastiskt att träffa henne, berätta om nya saker på BAS och i Nepal, och återvända till en del välkända platser tillsammans.

Det var väldigt trevligt när Daniela tillsammans med sina vänner Malin och Monica tillbringade en dag med BAS-aktiviteter. Vi besökte farmen och träffade familjen som arbetar där och hämtade grönsaker. Nya grönsaker har så sakteliga börjat växa och det kommer att ta ett par månader innan farmen är helt grön och har tillräckligt med grönsaker igen. Så vi gick till marknaden för att köpa mer grönsaker. Sedan gick vi till härbärget och lämnade allt vi köpt. Vi tog en snabbtur genom lokalerna och pratade om det förflutna, nuet och framtiden.

Daniela är i Nepal för en del av sina studier tillsammans med 14 andra personer från olika delar av Europa. Hon har tillsammans med sin lärare organiserat ett besök till BAS för sina vänner. Vi ser fram emot att välkomna gruppen och vi är mycket tacksamma för att hon organiserar besöket och hjälper till att sprida information om BAS.

Vi vill ta tillfället i akt att tacka alla vackra människor som har varit volontärer på BAS under alla dessa år. Ett stort TACK för all er hjälp på alla möjliga sätt. Vi hoppas få träffa er igen någon gång i framtiden!”

Visst blir man sugen på att dra till Nepal? Läs mer om att vara volontär här.

Har du inte möjlighet att dra till Himalaya just nu så är alla ekonomiska bidrag välkomna. Det finns flera sätt att skänka pengar.
BAS Swish 123 562 72 45

BAS Bankgiro 434-9866

BAS Handelsbanken Kontonummer: 6757-754400522

Du kan också bli månadsgivare och skänka mer långsiktig trygghet åt BAS Nepal. Läs hur du blir det här.

Se en film från härbärget!

Rosanna Alanko, som var volontär på härbärget i Kathmandu i höstas, har gjort en jättefin film om sin tid där. Värmer garanterat hjärtat så här i kalla vintertider.

Sugen på att bli volontär själv? Läs mer om det här.

Har inte tid, men lite pengar över? Du kan skänka på flera olika sätt.

BAS Swish 123 562 72 45

BAS Bankgiro 434-9866

BAS Handelsbanken Kontonummer: 6757-754400522

Du kan också bli månadsgivare och skänka långsiktig trygghet åt BAS Nepal. Läs hur du blir det här.

BAS-volontärer berättar

Khanti och Yvonne.

”Ännu en gång får jag, Yvonne, möjlighet att resa till Nepal och härbärget BAS i Kathmandu. Denna gång med min dotter Rosanna, detta för mig underbara land och vänliga ödmjuka folk. Vi välkomnas som alltid av familjen Kahrel som gör allt för att vi ska få driva och må bra. Dagarna på härbärget ger oss mycket, perspektiv på livet.

Sudeep och Rosanna.

Nu har jag (Rosanna 23år) och min mamma (Yvonne ålder ?) kommit hem från vår vistelse i varma Kathmandu där vi fått tillbringa tid med barnen på BAS, bott hemma hos familjen Kahrel och varit på trekking i Himalaya. Resan har varit helt fantastisk och vi är mer än nöjda. Jag som aldrig varit volontär på BAS förut var extra exalterad över att få träffa Rita Kahrel som visade sig vara lika varm och omtänksam som alla hemma i Sverige berättat. Hon och hennes familj tog emot oss med öppna armar och det behövdes inte mer tid än 10 minuter förrän det kändes som att man var en del av familjen.

Salina

På översta våningen på härbärget tillbringade vi mest tid, där bodde tio barn utan sina föräldrar och fem utav dem hade funktionshinder. Att bara få ögonkontakt och ett leende från dessa barn kunde räcka för att bara vilja komma tillbaka varje dag till härbärget. Rita och hennes dotter Rekha gör verkligen en insats tillsammans med de kvinnor som jobbar på BAS för att förändra barns liv till det bättre.

Himla och Durge.

Att få möjligheten att vara volontär på BAS var enormt givande då jag inte jobbat speciellt mycket med sjuka eller handikappade barn förut. Vi fick hjälpa till att mata, borsta tänder, byta kläder och placera de funktionshindrade barnen i sittstolar. Vi försökte hitta på aktiviteter som att måla, spela kort och gå promenader med de barn som orkade. Mobilappen snapchat där man kan använda olika filter för att få ansiktet att se ut som t.ex en hunds blev väldigt populär och spred skratt bland både barn och vuxna.

På farmen med (fr vänster) Deepa, Sangita, Yvonne och Rita.

Vi fick en kväll följa med Rita till farmen där flickan Sangita bor för tillfället med sin familj. Hennes familj kom först till härbärget för att mamman behövde vård. När hon blev friskare flyttade familjen till farmen. Mamman mjölkade korna när vi kom medan hennes man gick omkring och vattnade alla de olika plantorna. Allt sker utan maskiner vilket var väldigt fascinerande för oss att se. De odlade pumpa, squash, aubergine, tomater, gurka, sallad, potatis och mycket mer. Rita var noga med att få det mesta ekologiskt odlat och använda mycket från djuren på farmen för att gödsla och vattna plantagen.

(Fr vänster) Rekha, Deepa och Durge i dekoreringstagen.

Under tiden vi var där firades festivalen Tihar och vi fick vara med och smycka BAS med vackra orangea blommor och färgpulver i olika mönster på marken. Kulturen och klimatet skiljer sig från Sveriges och det är svårt att säga vilket jag föredrar. Jag och mamma vet iallafall en sak och det är att vi ska komma tillbaka till Nepal och BAS.

Stort tack till familjen Kahrel och alla på härbärget för vår fantastiska tid i Nepal!”
Visst låter det spännande och givande att vara volontär hos BAS i Nepal? Vill du veta mer kan du läsa om vad det innebär här.

Vill du skänka pengar så att BAS Nepal kan fortsätta sin verksamhet med att dels ta hand om en grupp funktionshindrade barn, och dels ge mat och husrum åt fattiga i behov av sjukvård? Det finns flera sätt att ge.

BAS Swish 123 562 72 45
BAS Bankgiro 434-9866
BAS Handelsbanken Kontonummer: 6757-754400522

Du kan också bli månadsgivare och skänka långsiktig trygghet åt BAS Nepal. Läs hur du blir det här.

Janeth och Tobbe upptäcker Nepal som volontärer

Vi är ett par i 50-års åldern som bestämde oss för att volontärjobba. Vi läste på om Nepal och fann det väldigt intressant med en gammal kultur och där behoven är stora. Det är ett väldigt fattigt land och efter den stora jordbävningen 25/4 2015 är behoven ännu större.

Vi letade efter en mindre organisation och hittade BAS i Sverige. Vi läste om www.basinsweden.org på deras hemsidan och blev imponerade av det arbete dom gör tillsammans med Bas in Nepal.

GetInline-1Vi har inte sett så mycket av landet eller kulturen ännu men vi upplever att det är ett väldigt trevligt och människorna är nyfikna på oss ”turister”. Vi bor hemma hos grundarna familjen Kharel: Rita, Ramesh, Reika och Raj och en till volontär från Sverige, Lisa. Det är ytterligare en österrikisk tjej som volontärarbetar på härbärget just nu från en annan volontärverksamhet.

Rita är en väldigt duktig historieberättare och delar gärna med sig av sin kulturella bakgrund. Det är väldigt intressant att få en inblick i ett samhälle som är uppbyggt enligt en gammal tradition där hinduismen och kast styr mycket i vardagen.

GetInline-3Vi har gångavstånd mellan hemmet och härbärget och det tar c:a 20 minuter att gå.
På härbärget bor 9 barn, dom flesta av dom är gravt handikappad med CP-skador, autism och utvecklingsstörning. Det finns inte många institutioner för handikappade i Nepal.

Våra uppgifter en dag på härbärget: Badning, matning, träning, lek och bus, massage och blöjbyten. Vi även upp barnen på takterrassen när vädret tillåter. Där dom får sitta i rullstol eller ligga på madrasser. Det är där uppe vi badar dom också.

Vi har börjat lära känna barnen och deras behov och det är otroligt hur snabbt man fäster sig vid dem. De är 9 helt olika individer med charm och karaktär, helt underbara.

Det bor och jobbar 3 duktiga och trevliga Nepalesiska kvinnor på härbärget som sköter om barnen men dom har stor hjälp och avlastning när det kommer volontärer till härbärget.

Härbärget har ett samarbete med sjukhusen som ligger i närheten. På våning 1-2 är det människor som bor tillfälligt då de till exempel har varit på cancerbehandling och väntar på nästa behandling eller vilar upp sig efter andra behandlingar för att lättare kunna ta sig hem.

Många olika slags människoöden men gemensamt är att de är väldigt fattiga.
Exempelvis så har det varit en pojke på 15 år och hans mamma på härbärget ett par gånger efter att pojken fått strålning mot sin cancer, trots allt så har han gått i skolan hemma och varit jätteduktig men för att komma till skolan gick han upp 02:00 och gick i drygt 3timmar för att komma fram till skolan. Men nu har han slutat i skolan då det blev för jobbigt att gå och mamman har inga pengar att fortsätta cancer behandlingen på sjukhuset, så tragiskt.

GetInline-5Sedan den 20 september har Indien strypt tillförseln av bensin/diesel/gas och vissa livsmedel och det gör att det är väldigt svårt att få tag på bränsle och det gör att bussarna har lite eller ingen bensin och de få bussar som finns är överfulla även med folk på taket och utsidan. Det är flera kilometer kö till bensinstationerna och dom får köa länge. Utryckningsfordon kan inte ta sig fram då dom inte har någon bensin. Mat och transporter har blivit mycket dyrare.

Familjen Kharel ordnar även mc-resor tillsammans med svenska reseledare men i dagsläget när det är svårt att få tag på bensin så får man åka bil/van och endast få några dagar på motorcykel men familjen jobbar hårt med att försöka få tag på så mycket bensin som möjligt så att gruppen kan köra så många dagar som möjligt tills blockaden hävts. Det är viktigt att turisterna återvänder till Nepal efter som det är många som livnär sig på den.
Överskottet från motorcykelresorna går till att driva härbärget.
GetInline
Namaste
Janeth & Tobbe

 

Sugen på att göra som Janeth och Tobbe? Läs mer om att jobba som volontär här.

Mer sugen på att skänka pengar än tid? Det är lätt som en plätt och kan göras på flera olika sätt.

BAS Swish 123 562 72 45

BAS Bankgiro 434-9866

BAS Handelsbanken Kontonummer: 6757-754400522

 

Upeshs njurar återhämtar sig på härbärget

Upesh Sintar Kidney FailureUpesh Sintar och hans pappa gick i sex timmar för att komma till en plats där de kunde ta bussen till Kathmandu. Redan för 4 år sedan togs i dag 12-årige Upesh till det lokala sjukhuset för att se vad som orsakade att hans ansikte, mage, händer och ben svullnade upp. Medicinen han fick där hjälpte tillfälligt, men svullnaderna kom tillbaka när behandlingen var över.

När Upesh fick blod i avföringen och började kräkas tog hans pappa honom till Kanti-sjukhuset i Kathmandu. Där konstaterade läkarna att han har njursvikt. Nu får han behandling och bor på BAS härbärge under tiden. Hemma i Saldhara i centrala Nepal väntar mamma, två systrar, två bröder och en farbror på att han ska komma hem. Familjen är lantbrukare.

Härbärgets gröna tak

I en stad som Kathmandu låter man inga ytor gå till spillo. De platta taken kan användas till mycket. Tvätt, matlagning, vardagsrum, matsal. Taket på BAS härbärge gör dessutom verksamheten under det miljövänligare, och billigare att driva. Nyligen installerades solpaneler.

GetInline-3

Solpanelerna har kunnat köpas in och installeras tack vare donationer.

Taket utnyttjas också för mer lågteknologiskt miljöarbete. I solen och värmen går det utmärkt att odla chili, tomater, sallad och koriander.

GetInline-6

GetInline-8

På BAS har Belama en plats att bo under behandlingen

Belama Mohora Bone Disease
25-åriga Belama Mohara kom till Kathmandu, och BAS-härbärget, för att få en benutväxt på ryggen diagnostiserad och behandlad. Hon har haft en knöl där sedan hon var liten, men som många andra av BAS gäster har hon inte fått rätt hjälp i sjukvården i hemtrakterna. För två år sedan fick hon medicin ordinerad, men hade inte råd att fullfölja behandlingen.

I januari kom hon till universitetssjukhuset i Kathmandu där hon under en vecka genomgick olika prover för att ta reda på vad som är orsaken till den abnormala benväxten. Hon bodde då på BAS med sin far, som följde med henne till huvudstaden från Darchula, i allra västligaste Nepal.

En behandling har inletts och Belama har fått åka hem till maken, som är handikappad och inte kan gå, och deras småskaliga jordbruk. Hon ska återvända om tre månader så att läkarna kan avgöra om medicineringen hjälper.

Volontär Daniela

Bas gör skillnad

Dagarna på bas går fort, ofta så tar Rita eller Raj med mig ut för att utforska Kathmandu. Förra veckan följde jag med Rita till hennes systers barnhem och hälsade på alla före detta gatubarn som bor där. Världens goaste ungar! Senare under kvällen berättade Rita några av flickornas historia, det är svårt att förstå och acceptera hur deras vardag kan se ut. Rita har också varit en tålmodig guide runt Kathmandus centrum, spenderade några timmar med mig på ”The palace” museum häromdan.
Raj tog med mig till ett stort event på hans universitet, vi spenderade hela dagen skrattandes med hans vänner. Jag har också fått utforska olika tempel runt stan (hela Kathmandu är proppfullt).

P1150211barnen på Härbarget

P1150196En flicka från Ritas systers barnhem, vill adoptera henne!!!

P1150187tvättmaskiner

P1150144Utsikt från huset

IMG_3834

Imorse pratade jag och Rita med en av pojkarna som precis har flyttat in på Härbärget.
Här kommer lite kort om hans historia:

IMG_3816Han heter Prembahadur Dargi och är 13 år gammal. Han kommer från en värld som är totalt olik våran, även för alla andra här på Härbärget. Han kan varken skriva eller läsa, han har aldrig gått i en skola under hela sitt liv. Prem växte upp i Ramichaip district, i en liten by mitt i djungeln vid namn ”Hilieria”. Dit går inga vägar, så när han skulle ta sig till Kathmandu fick han först gå igenom djunglen i 8 timmar.

När Prembahadur var runt 6 år gammal blev hans pappa sjuk, vilket ledde till att deras mamma lämnade dem. Kvar i hushållet var Prem, hans lillebror som bara var 1 år gammal och hans sjuka pappa. Mamman gifte om sig och försvann ifrån deras liv. Ett år senare så blev barnen sorgligt nog av med sin pappa också, hårt jordbruksarbete och vad som troligtvis var tyberculosis går inte hand i hand.
De små pojkarna var nu föräldrarlösa, en faster i byn hjälpte dom så gott hon kunde, men pojkarna fick bo kvar själva i deras fars hus. Prembahadur hade nu ansvaret för sig själv och hans bror. Han gick ut i djungeln på dagarna och samlade gräs som han kunde byta med byborna mot ris eller annan mat. De levde såhär i 3-4 år, två små pojkar. Mitt i Nepals djungel finns inte socialen, här gäller starkast överlever.
För cirka två år sen, när pojken var 11 år gammal, började han känna sig svag och hade en oförklarlig smärta i magen. Sakta men säkert gick han ner i vikt och kunde inte längre jobba på som förut. Men Prembahadur fortsatte att kämpa på tills en dag för några månader sen då smärtan tog över, han kunde inte längre arbeta och hade svårt för att få ner mat i magen.
En bekant man i byn erbjöd sig tillslut at hjälpa pojken, de lämnade brodern hos pojkarnas faster och begav sig mot Kathmandu. 8 timmars gång och 10 timmars bussresa senare var de framme i storstaden och hittade till ”Teaching hospital”, sjukhuset som ligger precis bakom BAS.
Mannen som tagit med pojken till Kathmandu sa sedan till honom att gå runt utanför sjukhuset och tigga till sig pengar till en undersökning, sen försvann han. Prem sov på gatan i ungefär två dagar, tills två kvinnor la märke till honom.
Kvinnorna tog med honom hit till BAS och resten är historia, nu har han en tillfällig säng här och jag ger honom medicin mot tyberculosis varje morgon. Han är konstant orolig över sin lillebror, om vi kan ska vi försöka hämta hit honom. Förhoppningsvis kan vi också hitta ett barnhem och en skola åt dom. Bas gör skillnad.

Daniela