Geografi
Nepal är till ytan ett ganska litet land, 147 516 km2, ungefär en tredjedel av Sverige, medan befolkningsdensiteten är hög. Knappt 30 miljoner invånare trängs i landet, de flesta i de områden som passar för odling (ca 20 % av landet är uppodlad mark) och i städerna där man hoppas kunna skaffa sig ett jobb för att tjäna ihop tillräckligt för mat för dagen. Många nepaleser (över 5 miljoner av befolkningen) befinner sig också utomlands där de ofta arbetar under slavliknande förhållanden. En stor del av Nepal är inte beboeligt på grund av höjden; 15 % av landet är i den alpina eller subalpina klimatzonen vilken startar på 3000möh. Där bor få personer och ytan används främst som betesmark för jakar. Den lägsta platsen i Nepal ligger på 70möh i Nepals lågland Terai, medan den högsta platsen är Mt Everest, jordens högsta punkt, 8848möh.
Infrastruktur
Infrastrukturen i Nepal är svårt underutvecklad, år 2013 hamnade Nepal på plats 112 av 141 länder i World Economic Forums Global Competetiveness Report vad gäller infrastuktur. Det är svårt att bygga vägar i ett så dramatiskt landskap och dessutom är inte vädret till fördel. Under monsunen, juli till september, kommer skyfall som spolar bort vägar och skapar jordskred. Nepals vägar är sammanlagt ca 1290 mil medan jämförelsevis Sverige har ett vägnät på ca 21500 mil. Även räknat på yta har Sverige runt sex gånger fler vägkilometer än Nepal. Kvalitet och underhåll av vägarna är också grovt försummat, en stor del av vägarna kräver fyrhjulsdrivet fordon för att ta sig fram och under den regnigare delen av året är det vanligt att man inte kan använda vägen överhuvudtaget.
Jordbävningar
Nepal är beläget i en seismisk zon vilket innebär att landet ofta drabbas av jordbävningar. Den senaste stora jordbävningen drabbade centrala delarna av landet våren 2015. Den krävde 8699 personers liv och över 600 000 hem förstördes. Nästan 8000 skolor (33000 klassrum) raserades och många av barnen i de drabbade områdena lämnades utan chans till utbildning. Idag är många skolor uppbyggda, ofta med internationell hjälp, men ännu inte alla.
Ekonomi
Samhället och politiken i Nepal präglas av korruption och politikerföraktet är stort. Ofta krävs mutor för att få arbeten gjorda som egentligen skulle göras gratis, och stora pengar för projekt, såväl infrastrukturella som sociala, försvinner på vägen. Därför är det alltid viktigt med total transparens i arbete med Nepal. Två av de tre största partierna i Nepal är kommunistiska men mycket av landet är privatiserat och det finns i stort sett inget socialt skyddsnät alls i form av arbetslöshetsersättning, pensioner eller bidrag till utsatta.
Nepal är ett av Asiens fattigaste länder och hamnade på plats 169 av 190 länder på Världsbankens lista på BNP per capita år 2018. Nästan 30 % av Nepals totala BNP kommer från personer som arbetar utomlands och skickar hem pengar till familjen. En stor del av landets övriga inkomster kommer från export av vattenkraft och av turism. De allra flesta som är kvar i Nepal är bönder, det beräknas att 66% av befolkningen är direkt involverade i jordbruk.
Sjukvård
I Nepal är sjukvård ofta något som är förbehållet den rika delen och befolkningen, och då synnerligen de som bor i städerna. Läkare är en raritet på landsbygden i Nepal och så även sjukhus. WHO rekommenderar 2.3 läkare, sköterskor och barnmorskor per 1000 invånare, men i Nepal finns endast 0.17 läkare per 1000 invånare och 0.5 sköterskor per 1000 invånare (2013). Av dessa läkare arbetar ca 60% på de privata sjukhusen dit endast de som har pengar kan söka sig.
Läkarstudier i Nepal kostar summor som är helt omöjliga för en medelklassperson att ha råd med och för att få ekonomisk utdelning av sina studier behövs en lön som man på landsbygden inte har råd att betala. Man uppskattar att ca 9% av Nepals läkare arbetar på sjukhusen på landsbygden, ofta har de inte tillgång till nödvändig utrustningen.
På landsbygden finns ofta något som kallas ”Health posts”. De bemannas av en undersköterska med utbildning i enklare vård och omsorg, såsom att lägga om sår och förstå om tillståndet är allvarligt och då referera patienten till närmsta sjukhus. Om den vård patienten är i behov av inte finns att tillgå heller där måste patienten till ett ännu större sjukhus, och hamnar då ofta i huvudstaden Kathmandu på ett av de statliga sjukhusen där. Många människor i Nepal har aldrig varit i Kathmandu och har ingen släkt eller vänner där. De har därmed ingenstans att ta vägen då de anländer till storstaden efter en resa som från vissa platser i Nepal tar över en vecka enkel väg, och att bo på hotell är en stor kostnad för en familj som kanske knappt använder pengar alls hemma i byn.
Att få vård på ett statligt sjukhus är inte gratis i Nepal utan faktiskt väldigt kostsamt. Patienter som inte har råd att betala kan få ett visst statligt bidrag och vissa rabatter men kostnaderna för vård och behandling drar ändå snabbt iväg. Då man ligger på sjukhus i Nepal måste man också alltid ha med en person som stannar med en och hjälper till, springer och köper medicin, hämtar mat eller pratar med läkarna, så kostnaderna för mat och uppehälle blir dubbla. Även ambulanskostnader ska betalas från egen ficka och det kan också kosta mycket. Många som inte har råd med det kostsamma livet för en patient i Kathmandu tvingas avbryta sina behandlingar innan de är fullföljda och åker tillbaka hem till en möjlig död för att slippa sätta sin familj i skuld. Man räknar med att ca en tredjedel av nepaleserna spenderar 10 % av sin årsinkomst på sjukvårdskostnader och över hälften av totala vårdkostnaderna i Nepal betalas av patienterna själva.
Det värsta som kan hända Nepal är att drabbas av en kronisk sjukdom eller en sjukdom som kräver långvarig behandling som tex. cancer eller njursvikt, och dödligheten är mycket högre för dessa sjukdomar än i tex. Sverige, speciellt bland fattiga. Det beror på att man måste stanna länge i Kathmandu för att få behandling och det är en så stor kostnad att många familjer helt enkelt inte har råd att ta den kostnaden.
Sjukvård i relation till trafficking
Nepal är ett av vanligaste ursprungsländerna för människohandel. Man beräknar enbart år 2018 utsattes ca 35000 nepaleser för trafficking, av de 5000 barn, många för slavarbete, många andra för sexhandel. En sjukdom i Nepal kan i ett längre perspektiv driva familjer till att sälja sina barn. Ofta dyker privata långivare upp i svåra tider och erbjuder större lånesummor med enorma räntesatser. Då familjen inte klarar att betala av lånet kan långivaren istället erbjuda sig att ta en dotter som avbetalning för årets ränta. Den flickan säljs sedan till en bordell i Indien eller någon annanstans. Nästa år finns risken att han gör detsamma mot flickans lillasyster som betalning för det årets ränta.
Jenny Adhikari, styrelseledamot i BAS in Sweden
Juni 2020